Nu måste jag snart göra något åt saken innan jag själv går under. Jag sätter pisshög press på mig i allt jag gör, skola, innebandy, jobb, hur jag är mot mina vänner, hur jag ser ut.. ja, allt helt enkelt. Jag känner att jag aldrig lyckas aldrig uppnå något... jag vill inte att någon ska tycka synd om mig för det jag skriver nu. Jag har mig själv att skylla och det är bara jag som kan göra något åt saken. Jag vet det, men jag känner att jag måste få skriva av mig också.

Om jag fick önska skulle jag ha MVG i alla ämnen, spela i landslaget (innebandy), vara bästa vän med alla, se ut som att komma direkt från Top Model. För mig skulle det vara "perfekt", iofs skulle jag inte kunna ha något att kämpa för då. Jag är som sagt en riktig krigare och brukar inte ge upp i första taget. Jag skulle kunna plugga mer (vara mer fokuserad på prov osv) men det känns nästan lite för sent nu. Plus allt det där har jag killproblem också.

Usch vad deprimerande det här låter.. skulle fan behöva en bamsekram just nu. Tro föresten inte dåligt om mig när ni läser det här. Imorgon är en ny dag och då kommer jag säkert att vara mycket gladare. Alla har sina dåliga dagar och perioder, jag har min just nu. Sitter dock och pratar med J på msn, så nu känns det ändå lite bättre. Han får mig på andra tankar, tack bästa.

Godnatt